Direktlänk till inlägg 4 september 2013
Usch vilken natt, dom blir bara värre och värre. Var upp en gång i halvtimmen, ibland mer och tröstade ledset barn.
Det första jag gjorde imorse var att ringa BVC och få klartecken att ge Alvedon om det blir en till sånhär natt. Sen ska jag möblera om så spjälisen står bredvid sängen, på så sätt slipper jag iaf kliva ur sängen och hon kanske tröstas av att vara nära? Man kan alltid hoppas.
Stackarn är helt slut, sovit i två timmar nu och har inte vaknat än. Jag själv fick 1,5 timmes sömn så känner mig redo för maxi och lägenhetsvisning lite senare :)
Hon är så snäll akila. När hon stod upp så ryckte Ella henne i benen och bet i tassarna. Ändå lägger hon sig tätt intill barnet och låter henne gnaga på svansen utan att bry sig. Dom har ett speciellt band domdär två :)
Sådär, då ligger man i sängen. Lika bra att lägga sig tidigt så man klarar av en eventuell skräpnatt igen. Jag har börjat hitta undanflykter för promenad. På morgonen är jag för trött, på dagen står solen för högt, efter middagen kan jag inte gå ...
Amanda heter jag som sitter bakom spakarna/tangenterna/mobilen. Har vandrat 23 år på denna jord och inte riktigt listat ut vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag bor i skogarna i Uppsala tillsammans med sambo, dotter och hund. Ett riktigt Svenssonliv.
Ella kom till världen 10/1-13, 04:56. Det var en relativt snabb och enkel förlossning..
Hon är en bestämd dam som vet vad hon vill och inte vill. Hon har oftast ett leende på läpparna och tar livet med en klackspark!