Usch vilken natt, dom blir bara värre och värre. Var upp en gång i halvtimmen, ibland mer och tröstade ledset barn.

Det första jag gjorde imorse var att ringa BVC och få klartecken att ge Alvedon om det blir en till sånhär natt. Sen ska jag möblera om så spjälisen står bredvid sängen, på så sätt slipper jag iaf kliva ur sängen och hon kanske tröstas av att vara nära? Man kan alltid hoppas.

Stackarn är helt slut, sovit i två timmar nu och har inte vaknat än. Jag själv fick 1,5 timmes sömn så känner mig redo för maxi och lägenhetsvisning lite senare :)

Hon är så snäll akila. När hon stod upp så ryckte Ella henne i benen och bet i tassarna. Ändå lägger hon sig tätt intill barnet och låter henne gnaga på svansen utan att bry sig. Dom har ett speciellt band domdär två :)

Jag kommer inte ihåg exakt hur och när det hela började. Men jag minns att Akila hade gått och skakat på huvudet nångång/vecka under förrförra sommaren, ungefär som att hon går och "nejnejnejnej". Jag tänkte inte mer på det för det förvann men så kom det i en jävla fart tillbaka.

Jag fann ingen förklaring till det hela och det vart bara värre och värre.. 

Natten innan vi åkte in, i början på förra sommaren, så satt vi uppe hela natten och vakade. Hon var jättetrött men så fort hon la sig tillrätta för att sova så började huvudet skaka. På morgonkvisten var det så aggressivt så vi åkte i ilfart in till Ultuna, då bombsäker på att det var epilepsi och hon skulle få somna in. 

Hon fick ligga kvar under dagen, dels för observation och dels för att vi skulle få vila. Självklart vart det ingenting eftersom det bara kommer när hon vilar. Och hur lätt är det att vila när man inte är van att vara i bur?

Vi fick med Stesolid hem ifall det kommer tillbaka (vilket det gjorde, så fort vi kom hem) och en tid för att träffa en av landets bästa neurologer. 

Tills det mötet hade jag redan kött på benen. Jag hade märkt att hon vart bättre av att få i sig socker (hon får shy feeder för fästingar och den är proppad med melass) och allt stämde in på IHBS. När jag förklarat allt för neurologen höll hon med, eftersom alla tester dom gjort tydde på en frisk hund så var det enda förklaringen. 

Vad är det då?

Det är huvudskakningar, head tremors, som är ofrivilliga. Hunden lider inte utav det utan det är nog vi människor som lider mest. Detta kan hålla i sig hela livet, det kan eskalera, bli mindre och mer sällan. Det kan även försvinna helt. Man kan inte säga hur det kommer bli. 

För oss så har det försvunnit med hjälp av Shy Feeder som hon får varje kväll.. Slarvar jag med den under några dagar så är skakningarna där igen. Så man kan säga att hon går på medicinering. Men så länge hon är frisk och glad så ser jag inga bekymmer i det. 

Har du något liknande på din hund, tveka inte att kontakta mig så kan jag hjälpa dig så gott det går. 

Fyfan vilken dag!!

Ella fick bada ute idag. Allt gott såväl. För ett snabbt ögonblick fick hon för sig att hon skulle smaka på vattnet, andades troligen in med munnen samtidigt och fick in vatten. Hon satte sig upprätt, såg panikslagen ut och fick ingen luft. Jag kasta upp henne, la henne på mage på min arm och slog lite lätt på ryggen samtidigt som jag gungade upp och ner. Tårarna rann på oss båda... Tillslut drog hon ett djupt andetag, skrek lite, rapade värre än sin pappa, tittade på mig och log. Då bröt jag ihop en smula..

Detta var alltså bara några sekunder, men paniken han infinna sig och tankarna for i huvudet. Usch!!

Gick väl tio minuter sen satte hunden i halsen! Fick gå till henne, köra ner fingrarna i halsen, dra upp gräset och så var det bra.

Hoppas morgondagen blir bättre!

Sen vart vi trötta och tog en liten stödvila

Ja men det blir lite mycket bebis nu för tiden. Take it or leave it.

Idag har hon för första gången stått själv, med armarna på vardagsrumsbordet och mig redo utifallatt. Men hon klarade det bra, gnydde när hon lessnade och fick komma upp och mysa.

Hon fick även sitta med i soffan när vi åt middag idag, gnagandes på ett smörgåsrån var hon hur lugn som helst. Stora tjejen <3

Akila då? Hon lever. Öronen har hon lämnat ifrån sig, näsan i backen och raggar snygga hanhundar, det är hennes melodi. Mellan det är hon mest deppig och ser sorgsen ut i blicken. Imorgon ska hon få egentid, utan barn. Det var ett tag sen.

Tog ut hunden imorse, bara hon och jag. Vart inte så långt, alls. Men efter hundbus så var hon nöjd för stunden ändå :)

Premiärade på cykeln för i år. Hua.. Ingen hit när förkylningen inte lagt sig och man inte gjort något ansträngande mer än promenader på ett år ;)

Vart iallafall 2 km och jag insåg återigen att jag måste fixa en bra dragsele. Hon verkligen älskar att få dra.

Hon var så trött så när vi promenerade och varva ner tyckte hon att vi skulle ta en liten vilopaus