Direktlänk till inlägg 18 juli 2013
Vi har övat mycket på att stå dom sista dagarna. Även om hon kan bära upp hela sin vikt men det är balansen och att faktiskt förstå att man kan inte kasta sig åt sidan och att man faktiskt måste hålla i sig.
Men på mig, lite framåtlutad så stod hon helt själv! Stora tjejen
Nu far hon fram i gåstolen. Det går åt alla håll förutom framåt. Men hon tar sig dit hon vill. Vilket har varit min telefon två gånger och hunden har jag tappat räkningen på. Stackars akila, hon bara flyttar sig, hela tiden.
Sådär, då ligger man i sängen. Lika bra att lägga sig tidigt så man klarar av en eventuell skräpnatt igen. Jag har börjat hitta undanflykter för promenad. På morgonen är jag för trött, på dagen står solen för högt, efter middagen kan jag inte gå ...
Amanda heter jag som sitter bakom spakarna/tangenterna/mobilen. Har vandrat 23 år på denna jord och inte riktigt listat ut vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag bor i skogarna i Uppsala tillsammans med sambo, dotter och hund. Ett riktigt Svenssonliv.
Ella kom till världen 10/1-13, 04:56. Det var en relativt snabb och enkel förlossning..
Hon är en bestämd dam som vet vad hon vill och inte vill. Hon har oftast ett leende på läpparna och tar livet med en klackspark!