Direktlänk till inlägg 19 juli 2013
Ja men det blir lite mycket bebis nu för tiden. Take it or leave it.
Idag har hon för första gången stått själv, med armarna på vardagsrumsbordet och mig redo utifallatt. Men hon klarade det bra, gnydde när hon lessnade och fick komma upp och mysa.
Hon fick även sitta med i soffan när vi åt middag idag, gnagandes på ett smörgåsrån var hon hur lugn som helst. Stora tjejen <3
Akila då? Hon lever. Öronen har hon lämnat ifrån sig, näsan i backen och raggar snygga hanhundar, det är hennes melodi. Mellan det är hon mest deppig och ser sorgsen ut i blicken. Imorgon ska hon få egentid, utan barn. Det var ett tag sen.
Sådär, då ligger man i sängen. Lika bra att lägga sig tidigt så man klarar av en eventuell skräpnatt igen. Jag har börjat hitta undanflykter för promenad. På morgonen är jag för trött, på dagen står solen för högt, efter middagen kan jag inte gå ...
Amanda heter jag som sitter bakom spakarna/tangenterna/mobilen. Har vandrat 23 år på denna jord och inte riktigt listat ut vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag bor i skogarna i Uppsala tillsammans med sambo, dotter och hund. Ett riktigt Svenssonliv.
Ella kom till världen 10/1-13, 04:56. Det var en relativt snabb och enkel förlossning..
Hon är en bestämd dam som vet vad hon vill och inte vill. Hon har oftast ett leende på läpparna och tar livet med en klackspark!