Direktlänk till inlägg 5 augusti 2013
Sen förra söndagen har jag inte kunnat gå som folk. Det har resulterat i att promenaderna inte blivit av och jag mest har suttit på arslet. För lets face it, så jävla skönt är det inte att balansera och gå på ytterkanten av foten.
Igår kändes det bättre och idag likaså så jag tog mig ut på en kort promenad. Vart knappa en km men det är alltid något. Nu hoppas jag att den snabbt blir bättre, jag vill uuut i skogen!
Sådär, då ligger man i sängen. Lika bra att lägga sig tidigt så man klarar av en eventuell skräpnatt igen. Jag har börjat hitta undanflykter för promenad. På morgonen är jag för trött, på dagen står solen för högt, efter middagen kan jag inte gå ...
Amanda heter jag som sitter bakom spakarna/tangenterna/mobilen. Har vandrat 23 år på denna jord och inte riktigt listat ut vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag bor i skogarna i Uppsala tillsammans med sambo, dotter och hund. Ett riktigt Svenssonliv.
Ella kom till världen 10/1-13, 04:56. Det var en relativt snabb och enkel förlossning..
Hon är en bestämd dam som vet vad hon vill och inte vill. Hon har oftast ett leende på läpparna och tar livet med en klackspark!