Direktlänk till inlägg 10 augusti 2013
Nu ska man ge sig på detdär med att komma ihåg allting ;)
Det började den 9/1 när jag vaknade (jag hade bf 30/12). Jag kände av två svaga värkar inom loppet av en halvtimme. Jag gick upp och berättade för sambon och lagom när jag berättade kom en till, sen vart det lugnt..
Jag bestämde mig dock för att skutta in i duschen utifall att det skulle sätta fart. Av någon konstig anledning ville jag vara nyrakad och nyduschad när det var dags, jag kunde nog inte brytt mig mindre när jag väl låg där och det kändes som en hel jävla soffgrupp skulle ut.
Sen började vi städa, det var oxå en grej jag ville ha gjort innan. Jag ville inte komma hem med en nyfödd till ett skitigt hem utan lägga all fokus på att ställa om sig till den vardagen vi nu hade att vänta.
När vi var färdiga med städningen runt 18 så satte jag mig i soffan, han andas några minuter innan det satte fart med buller och bong. Började klocka värkarna och dom kom med 5 minuters mellanrum på en gång.
Sambon hoppade in i duschen, jag pratade med förlossningen som sa att det var på gång och jag kunde packa iordning och komma in. Så allt som inte var packat packades, och klockan 21 samma kväll skrevs vi in, då var jag redan öppen 3-4 cm.
Resten kommer jag inte ihåg så solklart mer än att jag ville ha epidural men dom ville prova jordens alla hjälpmedel först. När jag väl fick den var jag in heaven för ungefär en timme max innan krystvärkarna satte igång.
Jag fick inte krysta, hon hade inte snurrat färdigt.
Tillslut efter att sjukhusets hela personal grävt mig mellan benen så bestämde dom sig för att ta hål på hinnan och låta förlossningen ta fart. När jag väl fick krysta tog det bara tre krystvärkar så var hon ute.
Vilken känsla det var att ha den lilla krabaten på bröstet!
Jag hade en drömförlossning, tidsmässigt. 10/1-13 , 04:56 tittade hon ut. Sammanlagt 8 timmar efter inskrivning
Sådär, då ligger man i sängen. Lika bra att lägga sig tidigt så man klarar av en eventuell skräpnatt igen. Jag har börjat hitta undanflykter för promenad. På morgonen är jag för trött, på dagen står solen för högt, efter middagen kan jag inte gå ...
Amanda heter jag som sitter bakom spakarna/tangenterna/mobilen. Har vandrat 23 år på denna jord och inte riktigt listat ut vad jag vill bli när jag blir stor.
Jag bor i skogarna i Uppsala tillsammans med sambo, dotter och hund. Ett riktigt Svenssonliv.
Ella kom till världen 10/1-13, 04:56. Det var en relativt snabb och enkel förlossning..
Hon är en bestämd dam som vet vad hon vill och inte vill. Hon har oftast ett leende på läpparna och tar livet med en klackspark!